Principer för att bedöma stabiliteten hos kemiska reagenser
Nov 03, 2021
För att preliminärt bestämma ett ämnes stabilitet kan följande principer följas:
Oorganiska föreningar kan användas under lång tid så länge de förvaras på rätt sätt och förpackningen är intakt. Emellertid kan de ämnen som lätt oxideras och lösgörs endast lagras under en kort tid (1 till 5 år) under mörka, svala och torra förhållanden, beroende på om förpacknings- och lagringsförhållandena överensstämmer med bestämmelserna.
Organiska lågmolekylära föreningar är generellt mer flyktiga och förpackningen har bättre lufttäthet och kan lagras under lång tid. Men det är lätt att oxideras, sönderdelas av värme, lätt att polymerisera, ljuskänsliga ämnen osv.
Organiska polymerer, särskilt livsmaterial såsom oljor, polysackarider, proteiner, enzymer, peptider, etc., är extremt mottagliga för effekterna av mikroorganismer, temperatur och ljus, och förlorar sin aktivitet eller försämras. Därför måste de förvaras i kylförvaring (fryst), och tiden är för lång. Kortare.
I princip bör referensmaterial, standardmaterial och material med hög renhet förvaras strikt i enlighet med konserveringsbestämmelserna för att säkerställa att förpackningen är intakt, undvika att påverkas av den kemiska miljön och lagringstiden bör inte vara för lång. I allmänhet måste referensämnet användas inom giltighetstiden.
Stabiliteten för de flesta kemikalier är fortfarande relativt god och de specifika förhållandena bör bestämmas av faktiska användningskrav. Om analysdata används som en allmän förståelse, eller det inte finns några specifika och korrekta krav på analysresultaten, såsom allmänna undervisningsexperiment, kan kvalitetsnivån på kemiska reagens generellt krävas. Fabrikstestdata används dock för att styra produktionen, och kvalitetsindikatorerna för kemiska reagenser får inte vara tvetydiga. När det gäller de kemiska reagenserna som används vid allmän syntetisk beredning är det i de flesta fall tillräckligt med kemiska reagenser av industriell kvalitet. Den syntetiska beredningen av forskningstyp och vissa specialkemikalier har dock i vissa fall mycket stränga krav på kvaliteten på råvaror och kräver strikt kontroll.
Vid faktisk användning är människor alltid vana vid att bedöma effektiviteten av kemiska reagenser efter produktionsdatum. I själva verket är det absurt. Till exempel, på en högskola för högre utbildning, såg jag en gång lagerchefer rensa ut alla kemiska reagenser som har varit borta från fabriken i mer än 2 år och förbereder sig på att förstöra dem, eftersom orsaken är att de har gått ut. För att inte tala om det enorma slöseriet med pengar, så räcker enbart destruktionsplanen för de olika kemiska farliga materialen för att vara oöverkomlig. Vad mer, kommersiella företag får inte köpa, för att hindra företag från att"bedra människor", situationen är beklaglig och situationen är sorglig! Senare sägs det att dessa stora mängder kemiska reagens var"djupt grävda och begravda".
Kort sagt, effektiviteten av kemiska reagenser bör först bedömas utifrån de fysiska och kemiska egenskaperna hos de kemiska reagensen själva, och sedan bör lagringsförhållandena för de kemiska reagensen observeras visuellt, och sedan kan slutsatsen om huruvida de kan användas. göras efter specifika behov.
